Han är som en torr buske på heden
och får inte se något gott komma.
    Han måste bo på förbrända platser i öknen,
i ett land med salthedar där ingen vistas.

Men välsignad är den man som förtröstar på Herren,
den som har Herren till sin förtröstan.
Han är som ett träd planterat vid vatten
och som sträcker ut sina rötter till bäcken.
Det fruktar inte om hetta kommer,
    dess löv är alltid gröna.
Det blir inte förskräckt om ett torrt år kommer,
och det upphör aldrig att bära frukt.

Read full chapter